MS-DOS

Fran Wikipedia

Den har artikeln behover fler eller battre kallhanvisningar for att kunna verifieras. (2023-07) Atgarda genom att lagga till palitliga kallor (garna som fotnoter). Uppgifter utan kallhanvisning kan ifragasattas och tas bort utan att det behover diskuteras pa diskussionssidan.

MS-DOS

Foretag / utvecklare	Microsoft
OS-familj	MS-DOS
Arbetsstatus	nedlagd
Kallkod	Sluten kallkod
Senaste version	MS-DOS 8.0/ 14 september 2000; for 25 ar sedan (2000-09-14)

MS-DOS (MicroSoft Disk Operating System) var ett operativsystem for diskbaserade persondatorer med Intel x86-familjens mikroprocessorer, producerat av Microsoft som var standard pa 1980-talet och i borjan av 1990-talet.^[1] Sedan dess ar dess anvandning i huvudsak existerande industrisystem och inbyggda system. Microsoft Windows var till en borjan en grafisk overbyggnad till MS-DOS. PC-DOS och DR-DOS ar snarlika operativsystem for PC-datorer. System till andra datorfamiljer innehaller oftast bara beteckningen "OS" trots att "DOS" skulle varit relevant. Populart kallas MS-DOS ofta "DOS", vilket ar en oegentlig beteckning som omfattar alla operativsystem for diskbaserade datorsystem.

MS-DOS skapades 1980 av Tim Paterson vid det lilla foretaget Seattle Computer Products under namnet QDOS, senare andrat till DOS-86 eftersom det var skrivet for Intels processor 8086. Ursprungligen var QDOS en klon av operativsystemet CP/M och lanade namn av CP/M-kommandon, som i sin tur hade lanat manga av dem fran Unix.

Microsoft kopte operativsystemet QDOS av Seattle Computer Products, anstallde Tim Paterson och licensierade det till IBM som anvande det i sina tidiga PC-datorer under namnet IBM PC-DOS. Microsofts avtal med IBM skulle visa sig vara mycket fordelaktigt, da Microsoft fick behalla rattigheterna att vidareutveckla och salja systemet till utvecklare av PC-kloner under namnet MS-DOS.

Den sista versionen av MS-DOS som saldes i affarer som en separat produkt var 6.22 fran 1994. Windows-versioner upp till Windows 3.11 kordes ovanpa MS-DOS (eller nagot annat DOS-kompatibelt operativsystem) och hanterade filsystem och systemanrop. I Windows 95 och Windows 98 fanns MS-DOS kvar som version 7.0 samt i Windows 98SE och Windows ME som version 7.1 resp. 8.0.

I Sverige anvands oftast teckentabellen CP850 om ingen annan har specificerats i CONFIG.SYS. Textfiler i DOS kan konverteras med till exempel programmet iconv.

Microsoft DOS ar ett operativsystem med text- och teckenbaserat granssnitt, till skillnad fran senare tiders grafiska, men likt CP/M och Unix (samt Linux). Det innebar att man far skriva in textkommandon till en kommandotolk for de olika saker man kan tankas vilja gora. Nar datorn startas laser mikroprocessorn in operativsystemets grund BIOS, och laser in en startprocedur ("bootstrap") fran nagon disk (diskett) som styr hur inlasningen av operativsystemet (bootning) ska ske. Nar den nodvandiga delen av systemet ar laddat i datorns primarminne, visas en "kommandoprompt", en indikator som via tangentbordet erbjuder inmatning av kommandon som tolkas och omedelbart utfors. Typiskt utseende i harddisksystem ar "C:\>_", dar "C:" betyder forsta harddisken. Inmatningen kraver exakthet, eftersom fel i ett enda tecken kan leda till felaktig operation eller att kommandot avvisas.

MS-DOS ar ett mycket stabilt operativsystem och detta till stor del pa grund av dess storsta begransning. Det ar namligen endast mojligt att kora ett program i taget (egentligen process; jamfor multikorning). Andra begransningar som kan namnas ar att DOS har en ovre minnesgrans pa 640 kB, da det var baserat pa Intels 16-bitars processorserie, kombinerat med designval for vilka minnesomraden som skulle reserveras for expansionskort och systemets ROM. Ett rikt utbud av program gav anvandare mojlighet att i olika utstrackning komma runt begransningarna i MS-DOS.

Det finns tva sorters kommandon i MS-DOS: interna som skots fran kommandotolken (command.com) samt externa som har en egen programfil. Det finns tre sorters programextensioner som prioriteras i ordningen som foljer: .EXE, .COM och .BAT, (executable, command, batch dvs. exekverbar, kommando, sats av instruktioner) - i den handelse tva filer skulle ha samma namn, men olika extension. Till exempel om det i aktuell katalog (=mapp) finns foljande tva filer: "program.exe" och "program.bat" - och anvandaren bara skriver in "program" vid prompten, sa kommer "program.exe" koras eftersom EXE-filer har hogst prioritet.

EXE- och COM- filer ar direkt exekverbara program, med liten skillnad i minneshantering. De ar antingen assemblerade fran assemblerkod eller kompilerade fran nagot hognivasprak till exempel BASIC eller C.

For att andra i en EXE eller COM-fil behover man (i de flesta fall) tillgang till den okompilerade kallkoden, vilken dock ytterst sallan medfoljer DOS- eller Windows-program av sekretesskal. En BAT-fil (batchfil) ar daremot en textfil med diverse kommandon som kors radvis. Dessa redigerades for lange sedan antingen direkt fran prompten eller med krangliga verktyg som till exempel texthanteraren EDLIN. Men nar DOS-redigeraren Edit kom 1991 blev det enkelt att skriva BAT-filer, vilka till skillnad fran EXE och COM-filer inte kompileras med nagot programmeringsverktyg. Applikationsprogram och systemverktyg ar oftast EXE-filer som startas fran prompten och sedan tar over hela anvandargranssnittet tills programkorningen ar fardig. Da kommer prompten tillbaka. Ifall programmet inte avslutas maste datorn startas om med Ctrl-Alt-Del, vilket bootar om operativsystemet.

For att specificera flera filer brukar man anvanda sig av jokertecken (wild cards). Om man skriver ett fragetecken (?) kommer det att representera ett tecken, vilket som helst. Om man skriver en stjarna (*) kommer det att representera inget, ett eller hur manga tecken som helst.

Exempel: Kommandot DIR listar filer pa angiven plats. Om man vid prompten skriver "DIR P*.COM" sa kommer samtliga COM-filer som borjar pa P att presenteras.

Vidare far filnamnen hogst innehalla atta tecken samt ytterligare tre tecken som atskiljs av de ovriga med punkt, den sa kallade filandelsen. Filandelsen ar till for att program och anvandare lattare skall kunna veta vad det ar for typ av fil for att valja atgard; exempelvis star ".EXE" for exekverbar fil, ".TXT" for textfil och sa vidare. Anvands ett modernare DOS, eller extra program, stods VFAT och FAT32 och da ar man inte begransad till enbart 8.3-namnkonventionen.

Nagra tecken far inte anvandas varken i fil- eller katalognamn, bland andra '*', '+', '-', '?', '/', '\', '[', ']', '{', '}', '(', ')', ':', ';', '.', ',', '=', '<' och '>'. Dessutom ar vissa ord reserverade, som exempelvis CON, AUX, COM 1-4, PRN, LPT 1-4 och NUL (console, auxiliary, communication port, printer, line printer samt null).

I DOS arbetar man i en katalogstruktur (bibliotek) sedan version 2. Katalogstrukturen brukar liknas vid ett upp-och-nervant katalogtrad dar roten ar overst, underkatalogerna forgrenar sig nedat och dar loven representerar filer. De olika partitionerna pa harddisken (exempelvis C:) brukar kallas rot (root) och tecknet for detta ar det omvanda snedstrecket: \, aven kallas "Backslash". Under roten finns moderkataloger (parent directories) som i sin tur rymmer barnkataloger (child directories) som innehaller filer (files). En sokvag i DOS kan se ut sa har: C:\Moderkat\barnkat\textfil.txt

Filsystemet i DOS heter FAT (FAT12/FAT16), som ar en forkortning for file allocation table (filallokeringstabell) som innebar en tabell over placeringen av filer och kataloger (mappar). I filsystemet lagras filerna i ett kedjesystem dar filallokeringstabellen ar en lista over vilka block som ar lediga och i vilka block det finns filer. I pekarna till de upptagna blocken finns ocksa adressen till det block dar filen fortsatter att lagras. En rotkatalog kan (beroende pa version) innehalla upp till 512 kataloger/filer och tusentals underkataloger. FAT16 fran 1988 har begransningarna 2 GB och 65 000 filer per partition. Fran DOS 7 (1996) ar det dock mojligt att formatera harddiskpartitioner med FAT32, med 8 TB och 268 miljoner filer per partition - och detta filsystem saknar gransen pa 512 katalogobjekt.

Nar DOS skapades var minneskraven pa operativsystem betydligt mindre kravande an idag. Detta innebar att allt eftersom DOS utvecklades tvingades man losa hur operativsystemet skulle kunna adressera mer minne for mer minneskravande program. 64 kB var en vanlig storlek pa primarminnet i IBM PC 1981. Eftersom Intel x86-seriens processorer anvanda med von Neumann-arkitektur kunde adressera 1 MiB, valde IBM att allokera utrymmet under 640 kB for RAM som operativsystem och applikationer behovde, och utrymmet over det for bildskarmsadapter, BIOS, diskinterface och annat. I borjan sags 640 kB som ett oerhort stort utrymme, men enligt Moores lag kom utvecklingen av processorer och datalagring snabbt att leda till att hela utrymmet togs i ansprak. Nar 80286 introducerades i IBM PC/AT kunde teoretiskt 16 MiB adresseras, men operativsystemet och processorn begransade direkt atkomst till detta utokade minne, som bara naddes i protected mode. Detta forenklades senare med Intel 80386.

Det konventionella minnet eller base memory som det ocksa heter ar det omrade i primarminnet pa 640 kB som var tillgangliga for alla program att allokera minne fran. Till skillnad fran XMS och EMS behovdes ingen sarskild drivrutin for att anvanda den har delen av minnet.

Det hoga minnet eller upper memory block ar utrymmet fran 640 kB upp till 1 MiB (1024 kB). Detta brukar hanvisas till i DOS som HIGH. Har kan man lagga exempelvis drivrutiner och MS-DOS egna rutiner nar de laddas i config.sys (DOS=UMB samt DEVICEHIGH=drivrutin) och pa sa satt lamna plats for annat i det konventionella minnet. Det enda hindret mot att anvanda detta minne var om BIOS eller expansionskort sjalva ville disponera det.

EMS var en variant som en del program under framst slutet av attiotalet anvande for att kunna utnyttja mer minne. Det byggde ursprungligen pa speciella expansionskort med egna minneskretsar och ROM, som kunde "vaxla" in olika delar av EMS i vanligt minne. Denna typ av minne kunde utnyttjas av alla processortyper, inklusive 8086/88-processorn, men kravde att applikationsprogrammen kunde anvanda EMS-sidor. Detta emulerades sedan ofta med drivrutiner som EMM386 som kraver Intel 80386 eller battre for att fungera.

HMA (high memory area) ar ytterligare 64 kB ovanfor de forsta 1024 kB. Detta ar tillgangligt for processorn 80286 och hogre. Aven har kan man placera DOS egna rutiner i config.sys (DOS=HIGH), for att frigora mera basminne. Omradet var speciellt da det enbart kunde tackas av ett minnessegment, medan ovriga segment ar overlagrade.

Det utokade minnesomradet eller XMS (extended memory specifikation) brukar man kalla allt minne ovanfor HMA. Det ar tillgangligt for processorn 80286 och hogre.

Forutom nedanstaende kommandon och systemprogram, medlevererades ofta ytterligare program som inte i sig sjalva var delar av sjalva operativsystemet, exempelvis en BASIC-interpretator. Se aven en:List of MS-DOS commands.

DOS 1.0, som kom i augusti 1981, lagrade alla filer direkt under "rot" pa diskett, utan nagra underkataloger. Den hade bara stod for enkelsidig diskett, och hela operativsystemet rymdes pa en 5,25-tumsdiskett. Fran och med 1.10 (1982) hade det stod for dubbelsidiga disketter med lagringskapacitet pa upp till 320 kB.

Tim Paterson lamnade utvecklingen varen -82 da Mark Zbikowski tog over. An idag inleds alla EXE-filer av hans initialer i borjan pa binarfilen.

Exempel pa kommandon som fanns med i den forsta versionen av DOS ar:

• Copy som ar ett internt kommando for att kopiera filer. Genom att ange con: (console, dvs. tangentbord+bildskarm) kan man dessutom skriva in text direkt till en textfil ("copy con namn.txt"). Funktionstangenten F6 (eller Ctrl+Z) kan sedan avsluta detta, eftersom det betecknade "filslut", EndOfFile (EOF). Det var vanligt att sjalva tecknet Ctrl+Z (ASCII-kod 26) forekom i slutet av filer i tidiga DOS-versioner.
• Kommandot Date var ocksa ett internt kommando i DOS 1.0. Det visar och kan andra systemklockans aktuella datuminstallning.
• Kommandot Time fungerade likadant men gallde tidsinstallningarna istallet.
• Type ar ett internt kommando som skriver ut innehallet i en fil pa skarmen.
• Del (internt) star for delete och anvands for att ta bort filer.
• Aven Dir ar ett internt kommando och listar filerna.
• Ren eller rename ar ett internt kommando som anvands for att byta namn pa filer.
• Diskcopy ar ett externt kommando (diskcopy.com) som anvands for att kopiera disketter.
• Format ar ett externt kommando (Format.com) som anvands till att formatera disketter (och med tiden harddiskar). Vaxeln /s overfor aven systemfiler.
• Sys (Sys.com) overfor systemet, det vill saga filerna IO.sys, MSDOS.sys och Command.com sa att man kan boota fran den enhet dit man overfort filerna.
• I DOS 1.0 medfoljde aven en liten radeditor som hette Edlin, foregangare till Edit.

1983 kom DOS 2.0 den hade forutom stod for diskettstation aven stod for upp till 32 MB stora harddiskar. I DOS 2.0 infordes DOS katalogsystem dar man kan lagra filer i olika kataloger. Version 2.10 var en specialversion for barbara datorer (IBM Portable PC).

I DOS 2.0 infordes en rad nya kommandon. Exempelvis:

• Ver som var ett internt kommando som visar vilken version av MS-DOS som anvands, en fordel nar det nu fanns tva olika.
• Cls (ett internt kommando) for att rensa skarmen.
• Det interna kommandot prompt anvandes for att andra utseendet pa prompten.
• Fdisk (Fdisk.exe) ar ett externt kommando som anvands for att partitionera harddiskar.

Den nya filstrukturen forde ocksa med sig nya kommandon:

• Tree (Tree.com) ar externt och visar katalogstrukturen som ett trad.
• CD eller Chdir (internt) for change directory da det nu kravdes att kunna forflytta sig mellan olika kataloger.
• RD eller Rmdir ar interna kommandon for att ta bort katalog.
• MD eller Mkdir ar ett internt kommando for att skapa ny katalog.
• Path (internt) anvands som systemvariabel for att styra sokvagarna operativsystemet anvander sig av nar det lokaliserar korbara program (externa kommandon, skriptfiler och andra program).

1984 kom version 3.0, som klarade 1,2 MB floppydiskett. 1985 inforde 3.10 stod for natverk, och tva ar senare kom stod for enkelsidig 3,5-tumsdiskett (720 kB) i och med version 3.20. I 3.30 kom aven stod for dubbelsidiga 3,5-tumsdisketter (1,44 MB), och dar har man aven infort stod for upp till 64 MB stora harddiskar med tva partitioner pa hogst 32 MB vardera. 1987 kom aven Compaq MS-DOS 3.31 med stod for partitioner pa 512 MB pa Compaqdatorer.

I trean borjade man anvanda volymetiketter pa harddiskar. I denna version tillkom ocksa bland annat foljande kommandon:

• Attrib (attrib.exe) som var ett externt kommando som kunde skrivskydda filer med attributet R for Read-Only samt attributet A for Archive som anvands vid backup och satts automatiskt av systemet om en andring gjorts sedan senaste backup.
• Label (label.exe) anvands for att visa eller andra volymetiketten pa harddiskar.
• XCopy (xcopy.exe) tillkom i version 3.2. Detta kommando kan bland annat anvandas for att kopiera en hel tradstruktur samtidigt.

MS-DOS 4.0 fran 1988 drogs med minnesproblem pa grund av en rad minnesslukande program.

• Med hjalp av det nagot minnesslukande (6 kB) programmet SHARE hade DOS nu stod for 1 GB stora harddiskar med 2 partitioner pa upp till 512 MB vardera.
• Det grafiska skalet Dosshell ritade upp en enkel tradstruktur dar man kunde bladdra bland filerna och katalogerna. Detta program anvandes ytterligare 20 kB av minnesomradet. Detta spelade forstas bara nagon roll om man sedan startade andra program inifran skalet.
• Mem (mem.exe) ar ett externt kommando som visar information om det konventionella minnet och tillkom for att anvandarna skulle ha battre kontroll pa minnesallokeringen.

Pa grund av minnesforbrukningen i 4.0 utvecklades metoder for att fa tillgang till ytterligare minne. 1991 kom DOS version 5.0. Det anvander en drivrutin som heter Himem.sys och som darfor kan utnyttja minnesomradet mellan 1024 och 1088 for att ladda in vissa delar av operativsystemet och darmed frigora 64 kB av det konventionella minnet till att kora program som kraver mycket ledigt minne.

DOSSHELL forbattrades i version 5 och var bland annat mindre minnesslukande. Vidare tillat det en enkel form av multikorning som kallades task swapping dar program kunde ligga vilande i bakgrunden. Detta hade tidigare kunnat goras med hjalpprogram fran andra tillverkare.

Det finns stod for upp till 2 GB stora partitioner, men i praktiken flera andra begransningar for hur stora harddiskar som kan adresseras.

I version 5.0 kom nagra nya kommandon:

• Textredigeraren Edit (Edit.com).
• Aven doskey (doskey.com) kom i version 5. Det ar ett program som minns alla kommandon man gett sa att man med hjalp av piltangenterna kan bladdra sig fram mellan givna kommandon.
• Undelete (Undelete.exe) ar ett program som aterstaller filer som tagits bort med kommandot del, dock med klart varierande tillforlitlighet, bland annat eftersom filen for att aterstallas korrekt inte fick vara fragmenterad.

Det tillkom aven tva nya attribut i version 5: S for system som ar ett attribut som systemet satter pa filer som behovs for operativsystemet. H star for hidden och anvands for att gora vissa filer dolda for kommandot dir.

I och med den avsevart forbattrade minneshanteringen blev den grafiska anvandarmiljon i Windows for forsta gangen praktiskt anvandbar. (De tidigare versionerna hade varit alltfor minneskravande for att fa en storre anvandarskara). Det forsta Windows som kordes pa DOS 5.0 var Windows 3. Detta ar en stor anledning till att Windows 3 (och sarskilt versionen med stod for natverk: 3.11 for Workgroups) blev en sadan forsaljningsframgang.^{[kalla behovs]}

1993 kom version 6.0. Microsoft hade har inforlivat en egen tolkning av diskkomprimeringsprogrammet Stacker i operativsystemet. 6.2, 6.21 och 6.22 (1994) ar ytterligare revideringar dar bland annat programmet scandisk tillkommit. For att DOS 6.22 skall fungera bra rekommenderas minst en 8 MB stor partition for systemfilerna.

I DOS 6.0 tillkom en rad anvandbara kommandon:

• Dblspace var ett externt kommando (dblspace.exe) som anvands for att komprimera hela volymer
• Dblspace ersattes i version 6.22 av drvspace. Den ingar bland systemfilerna och overfors med exempelvis sys.com till diskett eller harddisk.
• Ett annat kommando var deltree som anvands for att ta bort en hel tradstruktur.
• Move (move.exe) flyttar och byter namn pa filer
• Memmaker (Memmaker.exe) optimerar anvandningen av konventionellt minne, den redigerar automatiskt autoexec.bat och config.sys och flyttar delar av operativsystemet till HMA och UMB.
• Scandisk (Scandisk.exe) anvands for att korrigera fel i filsystemet. Ersatter det aldre chkdisk som dock fortfarande finns kvar.
• Msd (msd.exe) visar information om datorn.
• I version 6 tillkom aven Help (help.com) som ar ett externt kommando som ger information om de olika kommandona.

Version 6.22 kom att bli den sista rena DOS-versionen fran Microsoft som saldes som egen produkt.

Version 7.0 kom 1995 och var en integrerad del av Windows 95. Egentligen var den bara en avskalad variant av 6.22 med vissa kommandon borttagna. Den grafiska miljon, "skalprogrammet", kallades "Windows" medan den textbaserade miljon kallade "DOS-lage", men i sjalva verket var bade tva aspekter av samma operativsystem. Skillnaden var framst hur anvandaren kunde styra vad datorn skulle utfora, medan program kunde gora MS-DOS-systemanrop alternativt Windows API-anrop. I Windows initierades "DOS-lage" av kommandotolken command.com. Vissa av kommandona (som DIR och andra interna kommandon som hanterade filnamn) utokades for att hantera langa filnamn nar de laddades inifran Windows. Om de kordes i rent DOS-lage fungerade de inte, eftersom den filsystemskod som laddades da inte beharskade detta. En skillnad i Windows 98 och senare versioner av Windows 95 var att den version av Drivespace som ingick var nagot effektivare an tidigare. Denna version hade tidigare enbart erbjudits genom Plus!-paketet. Vid "exit" fran det grafiska skalet atergick man till "DOS-lage".

Genom att satta variabeln BootGUI i filen "MSDOS.SYS" till noll stannar datorn i DOS (reallage) i stallet for att starta Windows. Windows kan sedan startas med kommandot "WIN".

De Windowssystem som byggde pa MS-DOS 7 var Windows 95, Windows 98 och Windows ME. I dem ar DOS fortfarande en nodvandighet. Filen IO.SYS ar "startmotorn" for bade DOS och Windowssystemen. Utan denna fil pa ratt plats, forst i startpartitionen, kommer BIOS overlamnande av programkontrollen att stanna i Masterbootsektorn (MBR). Nar Microsoft under sin storsta reklamkampanj nagonsin havdade att "DOS ar borta" var det alltsa inte hela sanningen. Det var snarare att den vanlige anvandaren inte behovde mata in kommandon via "DOS-prompt" for normalt handhavande av datorn.

For allmanheten forsvann inte MS-DOS forran med Windows XP hosten 2001, vilket gjorde att program som anropar MS-DOS-funktioner blev inkompatibla, men kommandoinmatningsfonstret fanns fortfarande kvar, med motsvarande funktioner som tidigare erbjudits av MS-DOS, i viss man vidareutvecklade.

I Microsoft Windows NT, XP, 2000, 2003, Vista och "7" ar vissa delar av MS-DOS inbakat i Windows, och det "MS-DOS" som fortfarande kan anropas i kommandofonster fungerar bara delvis som "akta" MS-DOS. Det ar med som ett "pahang" for att mojliggora korning av aldre, MS-DOS-baserade program under Windows som operativsystem och utfora kommandon. En del MS-DOS program kommer inte att fungera i denna miljo eftersom man frangatt "real mode" med bl.a. direkt atkomst till hardvaran. En stor del av systemkommandon gors, likt i Unix, i ett kommandofonster. Aven script utfors pa motsvarande satt. Sedan ar alla Windows-operativsystem i diskbaserade datorer naturligtvis DOS per definition.

Man maste ocksa vara medveten om att ett "konsolprogram" i Windows mycket val anda kan vara ett verkligt modernt Windows-program. cmd.exe och manga av de traditionella externa kommandona i DOS ar under Windows NT sadana konsolprogram. Skillnaden ar egentligen om de anvander ett grafiskt fonster eller en textbaserad kommunikation med anvandaren. Nastan alla program lagras som EXE eller COM-filer med eventuella tillaggsfiler, och kan exempelvis startas via kommandofonstret, sjalvstandigt av systemet, eller indirekt av Windowssystemet genom att klicka pa filen i Utforskaren.

Typiska kommandon som utfors i kommandofonstret i NT-baserade Windows och som inte alltid ar grafiskt lattillgangliga inkluderar:

• Ping
• IPconfig
• Net
• Expand
• MV

Nar en PC startas laddas startadressen in i processorn. Denna pekar till Basic Input/Output System (BIOS) som ar det forsta programmet som kors och som laser in konfiguration fran ett bestandigt minne som EEPROM (ROM) eller ett litet batteridrivet RAM. BIOS utfor sedan Power-on Self Test (POST). Darefter laddas ett bootprogram in fran Master Boot Record (MBR). Sattet att starta pa ar identisk for datorer som ar IBM-kompatibla. Sedan ca 2000-2008 finns GUID som ersattare for MBR som mojliggor at starta fran harddiskar storre an 2 TB och ha fler an 4 operativsystem att starta med.

Ar DOS installerat pa datorn sa laddar bootprogrammet i (MBR) in filen IO.SYS i primarminnet och kor den for att styra och aktivera enheter for in- och utmatning. IO.SYS kor i sin tur igang MSDOS.SYS som startar sjalva operativsystemet.

MSDOS.SYS ar en dold, skrivskyddad systemfil som ser till att filen config.sys kan lasas in och darefter kora det skal som anges dar (raden "shell=") eller startenhet:\command.com om raden saknas.

Filen finns aven i Windows, och ar da en textfil dar man kan ga in och andra ett antal konfigurationsvarden. Filens gamla funktion ar overford till IO.SYS. Om man till exempel satter vardet "BootGUI = 0" (istallet for "BootGUI = 1") sa kommer datorn stanna i DOS-reallage. Man kan da starta Windows manuellt genom att skriva "WIN" vid prompten - saledes exakt likadant som fore Windows 95 (detta galler Win 95, Win 98, Win 98SE).

Nar MSDOS.SYS ar fardig startar den det skal som angetts i CONFIG.SYS, nastan alltid COMMAND.COM, som laser in de interna kommandona (ex CD, MD, RD, DIR etc.) i det konventionella minnet.

MSDOS laser in filen Config.sys efter anvandaranpassade installningar och drivrutiner efter att msdos.sys lasts in.

Till sist kors Autoexec.bat av skalet som staller in diverse anvandaranpassade installningar, startar diverse program, drivrutiner och batchfiler allt efter hur man har stallt in det.

I de flesta aldre MS-DOS-versioner kan ett filnamn inte innehalla mer an atta tecken i filnamnet och endast tre tecken i filandelsen. Tecken som : / \ * < > | " kan inte inga i filnamnet eftersom dessa tecken anvands i vissa syntaxer. *.* betyder till exempel alla filer, och Filename.* betyder alla filer vid namnet Filename fast med olika filandelser. \ anvands for att skriva ut en sokvag och / ar for att ange kommandoparametrar etc.

I Windows 95 kan ett filnamn innehalla max 255 tecken, men oppnar man en fil i DOS-lage med mer an atta tecken skrivs de sex forsta bokstaverna och ett ~1 eller ~2 och sa vidare beroende pa hur manga filer som har liknande namn. Exempel: Ansokningar.doc, MS-DOS-namn: ANSOKN~1.DOC. Om det ocksa finns en fil med namnet Ansokningar_jobb.doc sa kommer den heta ANSOKN~2.DOC. Filerna kan heller inte innehalla mellanslag, och heter en fil till exempel Jobb 1.doc sa kommer den i MS-DOS att heta Jobb1~1.doc.

Bade det langa filnamnet och det i 8.3-format lagras i filposten, och i vissa fall kan en listning i DOS-lage aven visa det langa namnet och acceptera inmatning av det. 8.3-formatet ar emellertid den minsta gemensamma namnaren som kan behovas vid anvandning av program som inte stoder langa filnamn. Denna dubbla namnsattning for samma fil kan aven ge upphov till sakerhetsproblem i till exempel nattjanster.

• DOS
• PC-DOS
• DR-DOS
• FreeDOS
• DOSBox
• DOSEMU
• CP/M
• QDOS
• DoS (Denial-of-Service)

• Richard Bonners DOS-sajt

Hamtad fran "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=MS-DOS&oldid=57466871"

Kategorier:

• MS-DOS
• DOS
• Programvaror 1981

Dolda kategorier:

• Artiklar som behover fler kallor 2023-07
• Alla artiklar som behover fler kallor
• Alla artiklar som behover kallor
• Alla artiklar som behover enstaka kallor
• Artiklar som behover enstaka kallor 2011-10