Arthur Seyss-Inquart

Arthur Seyss-Inquart, fodd 22 juli 1892 i Stannern, Mahren, dod 16 oktober 1946 i Nurnberg, var en osterrikisk-tysk nazistisk politiker och jurist. Han var under nagra dagar i mars 1938 Osterrikes forbundskansler, innan Nazityskland annekterade Osterrike genom Anschluss. Mellan 1940 och 1944 var Seyss-Inquart rikskommissarie i det av Nazityskland ockuperade Nederlanderna.

Efter andra varldskriget stalldes Seyss-Inquart infor ratta infor den internationella militartribunalen i Nurnberg och domdes till doden som huvudkrigsforbrytare.

Arthur Seyss-Inquart var son till gymnasielararen Emil Seyss-Inquart (1841-1920) och dennes hustru Auguste, fodd Hyrenbach. Familjen flyttade fran Mahren till Wien 1907. Seyss-Inquart larde 1911 kanna Gertrud Maschka och de gifte sig 1916. Paret fick tre barn.

Seyss-Inquart studerade juridik vid Wiens universitet. Under forsta varldskriget var han soldat i osterrikisk-ungerska armen. Under en permission 1917 avlade han juris doktorsexamen. Fran 1921 verkade han som advokat i Wien.^[1]

Vid forsta varldskrigets slut upplostes Osterrike-Ungern och flera nya stater bildades, bland annat Osterrike. Seyss-Inquart ansag att Osterrikes ekonomiska och politiska stallning var hopplos, om landet inte blev en del av Tyskland.^[2] Inom imperiet Osterrike-Ungern hade det osterrikiska omradet atnjutit ett ekonomiskt valstand, men efter forsta varldskriget framstod Osterrike for Seyss-Inquart alltmer som en rumpstat.^[3]

Fran 1931 engagerade sig Seyss-Inquart i de osterrikiska organisationerna Deutsch-Osterreichischen Volksbund och Steirischen Heimatschutz, vilka stod tyska NSDAP nara. Han intradde i NSDAP 1938. Vid ett politiskt mote i Berchtesgaden i februari 1938 kravde Adolf Hitler, som amnade forbereda marken for Anschluss, Nazitysklands annektering av Osterrike, att en nazist skulle tilldelas en ministerpost i forbundskansler Kurt von Schuschniggs ministar. Schuschnigg tillmotesgick kravet och utnamnde Seyss-Inquart till inrikes- och forsvarsminister. Schuschnigg aviserade dock en folkomrostning om samgaendet med Nazityskland, men han tvingades avga den 11 mars efter tyska patryckningar och hot om militar invasion. Presidenten Wilhelm Miklas utsag motvilligt Seyss-Inquart till forbundskansler och foljande dag gick tyska trupper over den osterrikiska gransen. Seyss-Inquart bekladde kanslerambetet formellt fran den 11 till den 13 mars. Den 15 mars utsag Hitler Seyss-Inquart till riksstathallare for Osterrike, som fran och med Anschluss benamndes "Ostmark". Han intradde aven i SS med hedersgraden Gruppenfuhrer.^[4]

I sin roll som riksstathallare initierade Seyss-Inquart ett program for konfiskation av judisk egendom. Under hans styre utsattes de osterrikiska judarna for tvangsemigration och pogromer; tusentals judar deporterades till koncentrationslager. Politiska motstandare forfoljdes, fangslades och dodades. Seyss-Inquart hade ett nara samarbete med Ernst Kaltenbrunner, som var hogre SS- och polischef med sate i Wien, och Josef Burckel, sarskild kommissarie for den judiska fragan.

Den 1 september 1939 invaderade Nazityskland Polen och andra varldskriget utbrot. Seyss-Inquart utsags till chef for den civila administrationen i sodra Polen. I oktober bildades Generalguvernementet, det polska territorium som inte inkorporerades i Tredje riket och Seyss-Inquart blev da stallforetradande generalguvernor under Hans Frank. Seyss-Inquart forordade hard exploatering av Polens ekonomiska resurser. Han foresprakade aven forfoljelser av den judiska befolkningen och gav sitt samtycke till Aktion AB, som innebar en eliminering av den polska overklassen och intelligentian samt de polacker som ansags utgora ett hot mot Nazitysklands sakerhet.^[4]

Den 10 maj 1940 angrep Wehrmacht Nederlanderna och landet kapitulerade efter en vecka. Den 18 maj utnamndes Seyss-Inquart till rikskommissarie, det vill saga chef for civilforvaltningen, for Nederlanderna, som under tysk ockupation benamndes Reichskommissariat Niederlande.^[5] Han bedrev hansynslos terror for att kvasa all opposition gentemot den tyska ockupationsmakten. Under sig hade Seyss-Inquart fyra generalkommissarier: Hans Fischbock (generalkommissarie for finans och ekonomi), Hanns Albin Rauter (generalkommissarie for sakerhet), Fritz Schmidt (generalkommissarie for sarskilda andamal) och Friedrich Wimmer (generalkommissarie for forvaltning och rattsvasen). I samarbete med Rauter, som aven var hogre SS- och polischef i Nederlanderna (Hohere SS- und Polizeifuhrer Nordwest), lat Seyss-Inquart skjuta gisslan som vedergallning for sabotage och mord forovade av den nederlandska motstandsrorelsen. Misstankta motstandare och partisaner deporterades till koncentrationslager. Seyss-Inquarts administration exploaterade Nederlanderna utan hansyn till Haagkonventionen; Seyss-Inquart ansag att den var foraldrad och ogiltig. Under sin tid som rikskommissarie sande han over 500 000 tvangsarbetare till Tyskland for arbete i den tyska rustningsindustrin.^[4][6] I borjan av ar 1941 genomfordes razzior i Amsterdams judiska kvarter i syfte att tvangsrekrytera arbetskraft; i februari utlystes generalstrejk som protest mot detta. Seyss-Inquart avkravde da tre nederlandska stader straffavgifter: 15 000 000 gulden for Amsterdam, 2 500 000 gulden for Hilversum och 500 000 gulden for Zaandam.^[7]

De nederlandska judarna tvingades att bara davidsstjarnan, fostes ihop i getton och deras medborgerliga rattigheter inskranktes. Nar Nazityskland invaderade Nederlanderna, fanns det omkring 140 000 judar i landet. 1942 utfardade chefen for Reichssicherheitshauptamt, Reinhard Heydrich, en forordning att de nederlandska judarna skulle deporteras till Auschwitz och Sobibor som en del av "den slutgiltiga losningen". Mellan 1942 och 1944 deporterades 107 000 judiska man, kvinnor och barn; omkring 5 000 av dessa overlevde Forintelsen.^[8]

Seyss-Inquart och hans medarbetare forsokte omdana det nederlandska samhallet i enlighet med Nazitysklands ideologiska principer, men detta lyckades inte i nagon storre utstrackning. De nederlandska tjanstemannens samarbete med den tyska ockupationsmakten blev alltmer motvilligt ju langre kriget led. De underlat bland annat att rapportera spionage och sabotageverksamhet. De nederlandska lakarna vagrade att bli politiserade som yrkeskar.^[9]

En av de mest omfattande vedergallningsaktionerna agde rum i oktober 1944. Natten till den 1 oktober dodade nederlandska partisaner en Wehrmacht-officer och sarade tre andra i narheten av Nijkerk. Med Seyss-Inquarts goda minne beordrade den tyske militarbefalhavaren, Friedrich Christiansen, att sju personer fran den narbelagna byn Putten skulle skjutas. 601 man over 16 ars alder deporterades till koncentrationslagret Neuengamme; endast 48 overlevde. Byggnader och bostader i Putten demolerades och brandes.^[10]

Adolf Hitler och hans nyblivna hustru Eva Braun begick sjalvmord i Berlin den 30 april 1945. I sitt politiska testamente, daterat foregaende dag, utnamnde Hitler Karl Donitz till ny rikspresident, Josef Goebbels till rikskansler och Seyss-Inquart till utrikesminister. Nar Donitz utsag sin ministar i Flensburg den 2 maj, desaouverade han Seyss-Inquart och gav istallet uppdraget som utrikesminister till Lutz Schwerin von Krosigk.^[11]

Seyss-Inquart greps den 7 maj 1945 och internerades i Mondorf-les-Bains i Luxemburg tillsammans med en rad andra misstankta krigsforbrytare. I augusti fordes han till Nurnberg, dar han tre manader senare stalldes infor den internationella militardomstolen. Seyss-Inquart atalades enligt samtliga fyra punkter: 1) planerande av anfallskrig, 2) brott mot freden, 3) krigsforbrytelser och 4) brott mot manskligheten. Infor ratten havdade Seyss-Inquart, att han inte var ansvarig for manga av de brott som begicks i Nederlanderna. Han menade, att de flesta av ockupationsmaktens atgarder beordrades fran makthavarna i Berlin, over hans huvud. Dessa verkstalldes av Wehrmacht, over vilken han inte hade nagon som helst makt, eller av Hanns Albin Rauter och SS, som var direkt understallda Reichsfuhrer-SS Heinrich Himmler.^[4]

Ratten ansag det vara klarlagt att Seyss-Inquart i sin roll som rikskommissarie hade varit en villig deltagare i de krigsbrott och manniskorattsbrott som begatts i Nederlanderna. Han hade visserligen motsatt sig armens "branda jorden"-taktik under andra varldskrigets senare del och forsokt mildra vissa av SS:s repressalieatgarder, men detta frantog honom pa intet satt det overgripande ansvaret. Seyss-Inquart befanns vara skyldig enligt punkterna 2, 3 och 4, domdes till doden och avrattades genom hangning natten till den 16 oktober 1946. Den franske huvuddomaren, Henri Donnedieu de Vabres, hade initialt forordat livstids fangelse for Seyss-Inquart.^[12]

Seyss-Inquart skrev den 13 oktober 1946 ett brev till den meddomde Fritz Sauckel som ansag att han sjalv endast hade lytt order. I brevet star det bland annat: "Det faktum att orderna kom fran Fuhrern frantar pa intet satt oss vart eget ansvar".^[13] Seyss-Inquart var sist i raden av dem som hangdes natten till den 16 oktober 1946. Hans sista ord var: "Jag hoppas att denna avrattning blir den sista akten i andra varldskrigets tragedi och att lardomarna av detta krig skall skapa fred och forstaelse mellan folken. Jag tror pa Tyskland."^[14]

Efter avrattningen fotograferades Seyss-Inquarts doda kropp. Senare samma dag transporterades hans kropp jamte de andra avrattades samt Gorings till ett hus vid Heilmanstrasse i Munchen-Solln, som amerikanska armen hade anvant som barhus. Allierade myndigheter inspekterade kropparna, varefter dessa kremerades. Askan stroddes i den narbelagna backen Conwentzbach, ett biflode till Isar.^[15]

• Gruppenfuhrer: 12 mars 1938
• Obergruppenfuhrer: 20 april 1941

• Saradmarket i svart (forsta varldskriget)
• Landesorden
• Arekorset
• Anschlussmedaljen (Die Medaille zur Erinnerung an den 13. Marz 1938)
• NSDAP:s partitecken i guld
• Krigsfortjanstkorset av andra klassen utan svard
• Krigsfortjanstkorset av forsta klassen utan svard
• SS Hederssvard
• SS-Ehrenring (Totenkopfring)

• Bedurftig, Friedemann (2007). Tredje riket fran uppgang till fall: en uppslagsbok. Stockholm: Ersatz. ISBN 978-91-88858-32-0
• Davidson, Eugene (1997) [1966] (pa engelska). The Trial of the Germans. Columbia, Missouri York: University of Missouri Press. ISBN 0-8262-1139-9
• Klee, Ernst (2007) (pa tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8
• Maser, Werner (1979) (pa engelska). Nuremberg: a Nation on Trial. New York: Scribner. ISBN 978-0-684-16252-2
• MacDonogh, Giles (2008) (pa engelska). After the Reich: The Brutal History of the Allied Occupation. London: John Murray. ISBN 0-465-00338-9
• Musial, Bogdan (1999) (pa tyska). Deutsche Zivilverwaltung und Judenverfolgung im Generalgouvernement. Wiesbaden: Harrassowitz. ISBN 3-447-05063-2
• Patzold, Kurt; Weissbecker, Manfred (1999) (pa tyska). Stufen zum Galgen: Lebenswege vor den Nurnberger Urteilen. Leipzig: Militzke. ISBN 3-86189-163-8
• Trial of the Major War Criminals before the International Military Tribunal. Nuremberg 14 November 1945 - 1 October 1946, "22", Nuremberg: International Military Tribunal, 1948
• Tusa, Ann; Tusa, John (1987). Nurnbergprocessen. Stockholm: Legenda. ISBN 91-582-1070-9

• Wikimedia Commons har media som ror Arthur Seyss-Inquart.
  Bilder & media

• Fodda 1892
• Avlidna 1946
• Man
• Osterrikes forbundskanslerer
• Tysklands utrikesministrar
• Forintelsen i Nederlanderna
• Forintelsen i Polen
• Politiker i Nazityskland som blivit avrattade for brott mot manskligheten
• Personer som blivit avrattade genom hangning
• Osterrikiska nationalsocialister
• Osterrikiska jurister
• Personer fran Mahren
• SS-Obergruppenfuhrer
• Mottagare av Krigsfortjanstkorset av forsta klassen
• Mottagare av Saradmarket i svart
• Alumner fran Wiens universitet

• Wikipedia:Bra artiklar
• Wikipediaartiklar med identifierare fran VIAF
• Wikipediaartiklar med identifierare fran LCCN
• Wikipediaartiklar med identifierare fran ISNI
• Wikipediaartiklar med identifierare fran GND
• Wikipediaartiklar med identifierare fran BNF
• Wikipediaartiklar med identifierare fran BIBSYS