Hoppa till innehallet

Proklos

Fran Wikipedia
Den har artikeln handlar om filosofen Proklos. For andra med namnet, se Proclus.

Proklos (latin Proclus, grekiska Proklos o Diadokhos, Proklos ho Diadochos), fodd 8 februari 412 i Konstantinopel, dod 17 april 485 i Aten, var en grekisk filosof och den framste representanten for den senare nyplatonismen.

Han studerade grammatik och filosofi i Alexandria innan han tog over ledningen av den platonska skolan dar cirka ar 450. Proklos lara var en sammansmaltning av egyptiska och kaldeeiska element, medan hans filosofi var en kombination av formalism och djupsinnigt svarmeri, skarpsinnig dialektik och kritiklos vidskeplighet. Som en av nyplatonismens mest inflytelserika talesman spelade han en central roll i historien om denna filosofiska och religiosa rorelse. Proklos ledde den nyplatonska skolan i Aten under nastan ett halvt sekel, och formade arbetet dar genom sin intensiva undervisning och sina talrika skrifter.

Forutom att skapa kommentarer till Platons skrifter, gjorde Proklos till sin huvuduppgift att systematisera alla religiosa forestallningar fran senantiken. Han gjorde detta bade genom filosofiska antydningar och genom att inordna dem i ett typiskt schema. Proklos tolkade Platon, Plotinos och Iamblichos, men skrev ocksa en kaldeisk orakelbok. Karnelementet i Proklos filosofi ar teorin om emanation, det gradvisa uppkomsten av mangfalden fran en omfattande, odifferentierad enhet som anses vara ursprunget till allt. Eftersom det kravs formedlande instanser mellan de olika nivaerna i varldssystemet, som mojliggor sammanhallning i varlden, far det hela en mycket komplex karaktar. Proklos urskiljde tre utvecklingsstadier hos all verklighet: forblivandet, utvecklingen och atervandandet. Detta kan ses om en foregangare till Friedrich Hegels dialektiska process.

Inom etiken hanvisade Proklos den behovande manniskan till alla mojliga overnaturliga medel, inklusive magi och astrologi, for att fa hjalp med problemen i livet. Han menade att manniskan borde strava efter att bli likgiltig infor materiella ting och istallet fokusera pa att na den andliga varlden.

Han gav ut da bevarade kommentarer till flera bland Platons dialoger och en studie over Platons teologi. Vidare marks de filosofiska arbetena Om rorelsen, Om forsynen och odet med flera. Dessutom skrev han hymner till grekiska gudar och ett epigram i Antologien bar hans namn. Han var aven astronom och matematiker. Bland annat lamnade han en kommentar till Euklides. Han var erfaren aven inom det grammatiska omradet dar han bland annat forfattade scholier till Homeros och kommentarer till Hesiodos.

v * r
Nyplatoniker
Auktoritetsdata